maj 27, 2022 Grace Lambert-Smith

Agua Marina Espínola Salinas resa mot CANYON//SRAM Generation

maj 27, 2022 Grace Lambert-Smith

Paraguayanska cyklisten Agua Marina Espínola Salinas berättar om sin resa mot att bli lagmedlem i CANYON//SRAM Generation.

Agua Marina Espínola Salinas resa mot CANYON//SRAM Generation Agua Marina Espínola Salinas är en av lagmedlemmarna i CANYON//SRAM Generation.

Över tre fjärdedelar av alla cyklister i damernas proffsklunga kommer från Europa. Cykling är av tradition en vit, europeisk sport. De sedvanliga vägarna till att bli proffs förekommer företrädesvis i europeiska, nordamerikanska och australasienska länder. Därför kommer det inte direkt som en överraskning att bara 3,4 % av kvinnoklungan är från Sydamerika.

Som en del av Canyons åtagande att göra cykling till en mångfaldsidrott vill vi skapa en väg till proffscyklingen för alla kvinnor. Under samma ledning som det enormt framgångsrika laget CANYON//SRAM Racing Women’s World Tour, såg CANYON//SRAM Generation dagens ljus. Lagets värderingar är desamma och uniformernas design för CANYON//SRAM Generation återspeglar den som World Tour-laget bär men med sin egen unika estetik.

Ett världsomspännande sökande efter begåvade cyklister började tidigt under 2021. Laget fick in häpnadsväckande 239 ansökningar från kvinnor från 62 olika länder. Det slutliga urvalet omfattade cyklister från Namibia, Sierra Leone, Rwanda, Malaysia, Jamaica, Tyskland och Paraguay.

Agua (höger) med sina lagkamrater i CANYON//SRAM Generation på ett träningsläger nyligen.

Lagets mål är att utveckla dessa cyklister till World Tour-proffs, släppa fri deras potential samt ge dem en extra skjuts mot segerpallen i UCI-tävlingar. Att starta upp utvecklingslag som CANYON//SRAM Generation är ett av de sätt som vi kan öka tillgängligheten till disciplinen.

För att få lite insiderinformation om vad det innebär att vara medlem i detta banbrytande lag pratade vi med paraguayanska cyklisten Agua Marina Espínola en varm aprilkväll. Säsongen har precis börjat och hon förbereder sig för det kommande året.

Hon har precis landat i Girona efter flygresan från hennes hemstad i Paraguay och efter att ha behövt fylla i en hel del papper. ”Jag kom till flygplatsen här i Barcelona och blev utfrågad om min uppehållsstatus och mina visum”, berättar hon. ”De ställde så många frågor och det är jobbigt ibland.” När man redan har oddsen emot sig för att nå sin potential kan ännu fler rutinkontroller kännas jobbiga.

Men det här är långt från att vara en sorglig historia. Agua är en av de gladaste cyklister man kan få ha nöjet att intervjua. Den entusiasm och passion som hon utstrålar när hon pratar går inte att hejda. Det går dock inte att komma undan att hon och många andra icke-europeiska cyklister har behövt övervinna många hinder för att kunna ta sig till proffscyklingens nivå.

Cyklar och utrustning

Att tävla inom cykling kräver stora utrustningsinvesteringar. En landsvägscykel och grundläggande cykelkläder är minimikraven. När Agua var 11 år gammal såg hon cyklister på vägarna därhemma. ”Jag tänkte, det där ser ju fantastiskt ut, jag vill också pröva det där!” Och det var just här hennes kärlek till cykling startade.

”Det kändes som att ’åh, jag vill cykla på en av de där’” säger Agua om första gången hon såg en landsvägscykel. ”Styrets form och de små hjulen … det där är inte en cykel, det är ett konstverk. Sedan dess har det blivit lite av en besatthet och jag brukade titta på cyklar på nätet och drömma om att äga en landsvägscykel.”

”När man fyller 15 i Sydamerika så brukar föräldrarna ordna en fest och du kan önska dig att få en speciell present som till exempel en bil, en resa eller en motorcykel”, tillägger hon. ”Då fick jag en idé: Jag vill ha en landsvägscykel – inte en fest! Jag föreslog detta för mina föräldrar och min pappa sa ’nej, det går inte’ och just därför blev jag ännu mer övertygad om att skaffa en cykel.”

Aguas mamma var lite mer diplomatisk när det gällde Aguas önskan och föreslog att hon skulle prata med de cyklister som hon sett. Det var precis vad Agua gjorde några veckor senare och förklarade sitt dilemma och sin dröm för dem. Slutligen hörde de av sig till henne och erbjöd henne en stålcykel. Bara några månader senare tävlade hon på den.

”Vid det tillfället fanns det bara en annan tjej [racing]men hon ville tävla med killarna. Därför var jag den enda tjejen som tävlade i min kategori” minns Agua. ”Det var en klunga på cirka 50 cyklister i alla kategorier sammanlagt. Jag halkade efter, men fortsatte kämpa på. Mitt vatten tog slut, men jag fortsatte klättra och klättra. Slutligen tog jag mig över mållinjen och återfann mina kompisar. De frågade mig hur jag kommit dit.”




Agua Marina Espínola Salinas resa mot CANYON//SRAM Generation Aqua med sin Canyon//SRAM Generation Canyon-cykel.

”De undrade hur jag tagit mig hit, hade jag liftat med en bil? De sa ’den där klättringen är ju jättetuff!’ och jag visste faktiskt inte riktigt vilken av klättringarna som de pratade om”, skrattar Agua. ”De tittade på varandra och undrade om jag verkligen cyklat alla de 70 kilometrarna. Jag vet att det tog jättelång tid, men jag är faktiskt här nu. De var imponerade och pratade därför med några andra personer. [At the time]hade vi en landslagstränare från Colombia och han sa, se här, vi har den här tjejen och hon fullbordade precis loppet!”

Tränaren erbjöd sig att hjälpa Agua. Det dröjde inte länge innan hon började tävla mer och vann lopp i Paraguay. Hon började även tävla i Brasilien, Argentina och i Pan American Games. ”Efter alla dessa händelser började staten hjälpa idrottare och därför fick jag mer stöd och snart hade jag en fin cykel!” berättar hon.

Det framstår tydligt under mitt samtal med Agua att mycket av hennes framgångar kommer inifrån. Hon hade aldrig kunnat ta sig dit hon är nu utan sin bestämdhet och orubblighet. ”Många motgångar gör dig starkare. Det är faktiskt ingen kliché, utan helt sant. Först var det min pappa som motiverade mig när han sa att det var något jag inte kunde göra och sedan var det andra hinder som sporrade mig”, förklarar hon. ”Folk sade om och om igen till mig att om jag reste till Europa så skulle det bli jättesvårt, så jag brukade säga, ’visst, men jag kan ju åtminstone försöka!’”

Jag vill försöka förstå vad som närt denna bestämdhet i Agua, eftersom den verkar ha funnits där sedan mycket unga år. ”Jag tror att kvinnor är mycket starka i Paraguay på grund av de hinder vi möter”, förklarar hon. ”Paraguay har verkligen en mansmentalitet – det är bara män som kan lyckas. Om inte en man klarar det, kan definitivt inte en kvinna göra det heller. En del människor blir frustrerade över att inte nå sina mål och vill inte att andra ska lyckas med det heller”, fortsätter hon.

”Under kriget lämnades kvinnorna av sina män och var tvungna att reparera landet medan männen krigade. De inspirerar mig. De uppfostrade 10-12 barn själva och därför finns ingen som helst anledning till att jag inte skulle kunna cykla och vara stark. Till och med min egen mamma var ensam och reste till ett annat land när hon var yngre än vad jag är nu. Hon skaffade oss ett hus och gjorde allt för att se till att vi skulle få ett bättre liv.”

Agua Marina Espínola Salinas resa mot CANYON//SRAM Generation Aqua (mitten) på träningsläger med Canyon//SRAM Generation Canyon och tävlingskamraterna som också tillhör laget.

Att förverkliga en dröm

Efter statligt stöd och stöd från personer runt omkring henne var det dags för Agua att ta nästa steg. Men om man befinner sig ett halvt jordklot bort från proffscykling, hur tar man sig då dit?

Som av en ödets nyck är den person som först gav henne stålcykeln nu faktiskt hennes pojkvän, avslöjar Agua. ”Hans dröm vara att tävla i OS, men han klarade inte det. Det var svårare för honom,” avslöjar hon varsamt. ”Så jag tog kontakt med honom efter några år eftersom jag hade samma mål. ’Även om inte du tog dig till OS så kanske jag kan?’”, tänkte hon. ”Även om jag kanske inte tar mig till OS så kanske tio andra tjejer vill försöka och till slut kanske vi har en cyklist från Paraguay på prispallen”, tillägger hon med samma övertygelse och inlevelse som jag har kommit att förvänta mig vid det här laget.

Agua hade erfarenhet av proffscykling innan hon anslöt sig till CANYON//SRAM Generation. Det var detta, tillsammans med hennes ökade mentala och fysiska styrka, som gav henne en plats i Paraguays olympiska trupp i OS i Tokyo. Vilket i sig är en historisk händelse, eftersom hon är den första cyklist som någonsin representerat Paraguay i några olympiska spel.

”Jag ville så gärna åka men jag upptäckte att [the course]var jättesvår och började tvivla på mig själv”, erkänner hon. ”Det var läskigt eftersom jag ville göra bra ifrån mig. Jag vill inte åka till OS och halka efter redan i första stigningen. Jag vill visa upp mig och visa mitt land att vi var där. Jag har fortfarande många år på mig att bevisa mina styrkor ytterligare.”

Hennes närvaro under OS gick inte obemärkt förbi och Agua sågs som en nationell mästare bland sina kamrater. ”Cyklister som kommer från Paraguay satsar nu hårt och vi har en mycket bra mountainbikecyklist från Paraguay”, säger hon och den hon pratar om är landslagskamraten Samira Noemi Martinez Mendez. ”Hon har berättat för mig att jag varit hennes inspiration. Hon såg mig på Women’s World Tour och säger att hon vill vinna en [XCO]World Cup.”

De saker vi är rädda för är också de saker vi behöver göra, för att ta oss dit vi behöver vara.

Agua Marina Espínola Salinas - Lagmedlem i Canyon//SRAM Generation

Att bli bäst med CANYON//SRAM Generation

Agua är så ödmjuk under vårt samtal. Hon är en ung kvinna som navigerar en patriarkal värld från ett land som inte är synonymt med proffscykling. Vägen mot att nå hennes mål är brant och ojämn. Den har inte beretts med cyklister som Agua i åtanke. Så hur tror hon att det kommer att gå?

”Jag vill bli den bästa cyklisten i Sydamerika. Jag vet att jag har massor att lära mig och det finns en nivå jag behöver nå, så jag jobbar mot det”, säger hon. ”Det går i vågor men jag vet att jag börjar närma mig. Jag drömmer om att få tävla i Women’s World Tour men jag är också medveten om att jag behöver lära mig mycket för att ta mig dit. Detta är dock saker jag jobbar med.”

Hon kan förstå ett lopp tack vare erfarenheter från klungtävlande med sitt förra lag. Hon erkänner dock att styrkeprestationer nedför och att pressa sin prestation till det yttersta är hennes största svagheter.

”Mina siffror är inte dåliga. De är bra! Men att tävla är väldigt annorlunda och ibland saknar jag den där explosiva kraften. Ibland måste jag jaga ikapp så det är förstås en uppenbar svaghet. Jag är så glad att vara en del av det här laget och att få utveckla mina svagheter till styrkor”, säger hon.

Agua Marina Espínola Salinas resa mot CANYON//SRAM Generation Nedförskörning är en av de skickligheter som Agua finslipar som en del av sitt utvecklingsprogram.

Lika mycket som att utveckla sig själv som individ vill Agua också gärna dela med sig av hur lag som CANYON//SRAM Generation skapar framtiden inom damcykling som helhet och hur de tar till vara talang.

”Andra lag kommer att se att detta fungerar och att det är nödvändigt. Det är ingen som vill utveckla en cyklist, de vill ha starka cyklister och därför är utvecklingslag nödvändiga”, säger hon. ”Jag vet att det först och främst är en ekonomisk fråga, men när de väl inser att de behöver det … Att plocka cyklister från andra [World Tour]lag är dyrt, så de behöver förbättra lönen och förutsättningarna. Om du anställer en utvecklingscyklist, är det billigare för lagen.”

Det enda utvecklingslaget för kvinnor brukade vara World Cycling Centre, beläget i Aigle i Schweiz. Majoriteten av lagen väljer cyklister härifrån utan att de går igenom deras eget utvecklingsprogram. ”Varför startar [they]inte ett utvecklingslag?” undrar Agua. En del lag vill inte besvära sig med krångliga visumregler och är inte bekanta med våra länder, men detta är framtiden”, tillägger hon.

”Många cyklister som tävlat för World Cycling Centre är nu med i World Tour. Det är inte det att vi inte kan tävla, det handlar om att vi inte har tillgång och möjlighet”, säger hon rakt på sak. Det är omöjligt att argumentera mot denna logik och jag undrar stilla hur mycket oupptäckt talang som finns världen över. Hur många andra cyklister, precis som Agua, strävar efter en chans att bevisa sina styrkor?

Jag undrar om hon känner en press när hon bryter ny mark för andras skull och för de som oundvikligen kommer att följa i hennes spår. ”Ibland känner jag press på mig men då säger till mig själv ’sluta oroa dig, du visste ju att det skulle vara så här!’”, skrattar hon. ”Folk tittar på mig och ser möjligheterna och vill försöka. Jag älskar det. Jag älskar att prata med andra som har samma dröm. Jag har lärt mig mycket under årens lopp och därför kan jag ge råd om hur man göra saker på ett bra sätt. Jag kanske inte blir den som vinner ett världsmästerskap men jag kan inspirera någon annan att göra ett försök!”

Agua Marina Espínola Salinas resa mot CANYON//SRAM Generation
Det har varit en lång väg för Agua för att ta sig dit hon befinner sig nu, men hon ser tillbaka på resan med värme.
Agua Marina Espínola Salinas resa mot CANYON//SRAM Generation
Håll ögonen öppna för Agua Marina under hennes lopp under den kommande säsongen.

Hopp, drömmar och vad som väntar härnäst för Agua

Det är tydligt att Agua bygger upp sin form inför den närmsta tiden, men jag vill veta hur hennes framtid kommer att se ut.

”Jag är rädd att misslyckas när det gäller att uppnå mina drömmar”, erkänner hon. ”Så är det väl för alla, eller hur? Vad vi än gör så är vi rädda att misslyckas. Men det är en orsak att göra det. De saker vi är rädda för är också de saker vi behöver göra, för att ta oss dit vi behöver vara.”

”Att titta bakåt ger mig hopp. Att se tillbaka på vad jag redan åstadkommit och var jag kom ifrån. Om jag redan klarat allt detta finns det ingen anledning till att jag inte skulle kunna nå ännu längre”, fortsätter hon. ”Det är bra att försöka minnas vad du redan gjort för att kunna fortsätta framåt.”

”Jag är 26 nu, men jag ser många toppcyklister som når sin topp senare i livet”, säger hon när vi pratar om Movistar-cyklisten Annemiek van Vleuten som fortsätter att förbättras samtidigt som hon närmar sig 40. ”Det handlar bara om att ha den entusiasm och passion som krävs. Det är klart att man kan trötta ut sig på vägen, men man kan ändå välja att fortsätta om man vill fortsätta. Jag kommer fortsätta och hitta min egen väg.”

CANYON//SRAM Racing Collection

Innehåll laddas

Grace Lambert-Smith

Om Grace Lambert-Smith

Grace hittar man vanligtvis på en cykel i Peak District National Park, en plats som har varit hennes hem de senaste fyra åren. Även om hon gjort sin beskärda del av landsvägscykling på långa distanser håller hon nu på att bemästra konsten att köra mountainbikecykel. Som vår SEO Copywriter är hon intresserad av att berätta cykelhistorier genom det skrivna ordet.


Genom att starta en prenumation på vårt nyhetsbrev godkänner du även våra Dataskyddsförordning .

Relaterade artiklar

  • Gabe Wibmer Rider Profile

    Find out more about Canyon CLLCTV rider Gabe Wibmer and look out for him during the season ahead.

    apr 29, 2022

  • Cyklistprofil: Henri Kiefer

    Läs mer om Canyon CLLCTV-åkaren Henri Kiefer och håll utkik efter teamet under den kommande säsongen.

    apr 29, 2022

  • Cyklistprofil: Tomomi Nishikubo

    Läs mer om Canyon CLLCTV-cyklisten Tomomi Nishikubo och håll utkik efter teamet under den kommande säsongen.

    apr 29, 2022

  • Cyklistprofil Tomas Lemoine

    Läs mer om Canyon CLLCTV-cyklisten Tomas Lemoine och håll utkik efter teamet under den kommande säsongen.

    apr 19, 2022

Innehåll laddas
Viewport: 
Loading...